Har läst tusentals bloggar, bland annat mina vänner, som gruvar sig inför att plugga alldeles alldeles strax, och så sitter jag här och läser om att dom inte vill och det enda jag vill är att byta plats med dom. Jag vill inte sitta här och glo längre, jag vill göra nåt! Jag vill hitta ett program som passar mig och börja studera, och det skulle ju knappast skada om det var i örebro, typ, imorrn! Om man ändå kunde tänka lite i förväg, inte visste väl jag för 3 månader sen att jag skulle vara less på skiten nu. Jag vet inte alls vad jag hade tänkt egentligen? Det verkar som om jag planerat att sitta här och ruttna tills döden skiljer oss åt. Men nu ska jag tala till de nervösa och rädda, var inte det, ni har en framtid, jag är räddare än er för jag har ingen. Ingen framtid, inget att luta sig mot, jag har ingenting. Var glada att ni har det, och om shit happen så är det inte mer än att hoppa av och flytta hem igen.