Känner att det börjar krisa ihop sig, paniken griper in och jag vågar inte ens tänka på hur det kommer gå med mig, vart ska jag ta vägen? När ska jag bli stor, HUR ska jag bli stor när jag är världens största barnrumpa. Igår när jag sprang över vägen till Kent och Karina kom en massa tankar upp, det ilade i tänderna, och det betyder att jag gnisslar dom som jag gör då jag är stressad och mår dåligt. FAN tänkte jag, har det gått så långt? Sist jag gjorde det var i ettan då jag bodde i stan och höll på att bli smällfet och skolkade jämt. Jag vill verkligen inte bli stor, jag är inte som dom andra,  som sa i skolan och önskade att det vore över, jag var nog en enda som ville att skoltiden skulle vara förevigt, för jag förstod verkligen hur bra vi hade det då. Hur jävla enkelt livet är då man går i skolan. Men jag gjorde helt klart fel val i nian, varför valde jag inte handel för? Det var ju det jag ville gå, skitsamma att det var på Wargen där jag vägrade gå i skola, varför vägrade jag det? Bara för alla jävla fördomar mellan Pc och wargen, jag ville inte vara en snobb, jag ville vara den jag var. Men frågan är, är jag den jag vill vara nu?