Vad gör man åt det? Hur får man allt det onda att försvinna? jag vill bara må bra, jag vill bara vara glad, jag vill bara leva ett liv som jag trivs med. Jag vill ha någon som vill umgås med mig på dagarna, någon som finns där, någon som bryr sig. Men varför bry sig om ett sådant vrak som jag? Jag är så patetisk så hälften vore nog. Men allt är inte mitt fel. Jag vill också ha ett jobb, ett jobb jag trivs med, kommer jag ju aldrig att finna. Inte med mig rädsla för allting. Men mest av allt vill jag leva i en bättre värld, frågan är om jag kanske är alldeles för medveten om allt det onda i så det blir kaos i mitt lilla hjärta? 

Om det ska vara såhär så vill jag inte vara med.