Jag försökte ta kort på mig och älsklings Smulan, men det är inte lätt ensam och med en hund som inte gärna är med på kort, de flesta korten såg ut som om att jag våldade henne att vara med. Men jag ville ju så gärna få ett riktigt fint kort på oss två, för jag vet ju, hur mycket jag än förnekar det så kommer hon lämna oss, jag vet inte riktigt när men jag vet att det är mycket närmare nu än för 11 år sedan. Jag vet så väl hur ont det kommer göra, och jag vet så väl att jag inte vill att det ska hända, någonsin. Det var så himla fint ljus, man kan ju i alla fall tänka hur fin korten skulle blivit om jag lyckades. Jag älskar dig tanten min.