Usch, jag blir latare och latare och fetare och fetare. Och mer och mer tragisk för varje dag, jag vill inte vara den här tjejen! Hade jobbcoachen kunnat ringa och boka tid nån gång så jag kan åka hem till Pilis och starta om! Där har jag Katrine som tar hand om mig, som väcker mig på dagarna och ger mig något att göra. Jag behöver en Pilisvecka! Här ger jag upp för lätt, här spelar det ingen roll. Kliver jag inte upp så bryr sig ingen, jag kan sova hela dagen och inte äta ett skit för att sedan svulla hela kvällen. Det är inte sunt att leva som jag gör nu.