UNTZ UNTZ UNTZ

 

Tänker på alla gånger du räddat mig från ensamheten, från ångesten och då du hjälpt mig då jag varit upprörd. Då du funnits där då ingen annan fanns där. Då du förstod då ingen annan förstod. Då du fick det att kännas bättre. Jag saknar dig.

 

 

 

 

 

Kom precis på en sak som gör mig jävligt förbannad. Minns en lektion vi hade i skolan om sexualkunskap och vi fick frågan när gills ett nej? Jag minns att jag sa rakt ut: ETT NEJ ÄR ETT NEJ och läraren fick MIG ATT TVEKA, jag var 15 år och läraren sa åt mig att tjejer inte alltid menar nej när dom säger nej. I SKOLAN? VART I HELVETE ÄR VI TRYGGA? Jag är glad att jag kan säga ifrån idag men varför ska vi ens behöva säga ifrån? Varför finns dessa män som tror att dom härskar och tror att dom har rätt till våra kroppar? ETT NEJ ÄR ETT NEJ!