Här ekar det tomt, det är ok. Jag lever! Livet går upp och ner och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Vikten står still men försöker köra stenhårt nu. Har sagt upp gymkortet, får se om jag hinner ångra mig under uppsägningstiden. Jag vet ju liksom inte hur det ser ut i sommar, är jag helt arbetslös? Har vi en ny lägenhet? FINNS JAG? Mycket frågor, få svar. Mycket som jag vill, inget som jag vågar. Varför tar jag inte tummen ur ärslet och tjatar mig till ett jobb? Det är ju så man måste göra. Det vet jag. Det är därför jag hatar att jag föddes som en vekling, att jag aldrig är tuff, att jag aldrig klarar nånting. Vet inte ens om jag får ha kvar min halvtid hela terminen. Åååh. Ska det vara såhär att bli stor? Ska man alltid känna sig värdelös och liten? Varför ska man då bli stor? Jag vill vara 13 och att mitt största bekymmer är att våga gå på H&M och köpa bh. Piss och skit så har jag försökt shoppa bort mina tankar också. Funkade det? INTE ETT DUGG. Men jag har fina kläder. Kanske någon ska få ha mitt kort ett tag? Inte för att jag shoppar så jag får skulder, bara så jag får leva på existens minimun resten av månaden ;) Bla bla bla, när skrev jag ett sånt här långt inlägg sist då? Kanske aldrig har hänt faktiskt. Jag gillar att hålla mig kort. Men nu vill jag ordbajsa, så då gör jag det. BAJS BAJS BAJS.