När jag kom hem så ringde jag hälsocentralen som jag bövat mig för att göra aslänge nu SÅ TAR DOM INTE EMOT SAMTAL PGA SJUKDOM, det var ju fan ironiskt. Mina äckliga utslag då? Jag ville ju kolla upp dom imorgon så jag slapp kliva upp halv 6. Men icke, här ska det jävlas så fort det går! Ja menar, varför skulle jag ha tur för? När jag gick in igen så fick jag gråta lite i Joels famn, var faktiskt mysigt att få göra det, blev ju som en tröst då man tänkte hur lycklig man är för att få ha en sån fin pojkvän. Fast han glömde min namnsdag  Går inte att ladda upp bilden jag tänkte heller, så det får bli ett tråkigt textinlägg som ingen kommer läsa :)